TOVE SAND

Nu är vi äntligen framme efter 16 timmars resande. Först en äcklig buss där vi fick sitta på helt olika platser med random personer som luktade skunk. Själva bussen höll väl på att välta 100 gånger under dom timmarna vi tillbringade där, åkte ner i diket och i alla hål som gick att träffa. Båda två av oss tänkte skicka ett hejdå sms till alla er där hemma och ta farväl, så illa var det. Sedan klockan 05.30 kom det in en galen thai i bussen och skrek UT UT UT!! Alla gick ut och undrade vad fan som var pågång. Mitt ute i skogen satt vi ett helt busslass med turister och väskor utan någon buss, eftersom den bara drog när vi alla kommit av. När det började ljusna efter någon timme så insåg vi och en dansk familj, vi träffade på bisshållsplatsen i Huahin att det var här vi skulle bli hämtade för att komma till färjan. Klockan 8.40 kom bussen. Vi satt alltså ute i skogen i nästan 3 timmar utan att veta något om något. Vi blev även på lurade att köpa transfer till hotellet på Koh pangan, men när vi kom dit fanns det ingen transfer som väntade på någon av oss som blivit lurade, så vi samåkte med några från bussen till Haad Rin, där vi skulle bo.

Båtresan med färjan gick faktiskt bra, båda hade räknat med den värsta åtskiljande men vi klarade oss. Hela resan skulle ta 8 timmar totalt, men tog alltså 16 timmar. Men vi är i alla fall framme och välbehållna.